SmålandsBlomma

For meg vill det vært utrolig fint om du som leser bloggen min kommenterer og legger igjen tanker om innhold, hva du syns mangler og hva du mener er bra. Tips om temaer å skrive om er også alltid kjekt å motta! Lengst til høyremargen finner du også en slags "karaktersetting" på bloggen som helhet, en slags avstemning. Veldig kjekt for meg å vite om dere som leser liker det jeg skriver om eller ikke :) Ha en fin dag videre!

Jeg fikk denne av en kollega og tidligere leder for mange år siden. Ordene har vært med meg i lommeboken siden den dagen, de har hengt på kontoret mitt, jeg har hatt dem ved siden av sengen min, de har vært med. Når jeg fikk dette verset, hadde jeg vært gjennom en vond periode, og jeg hadde turt å snakke høyt om det til henne, og si fra om hva jeg følte og mente om behandlingen jeg fått. Hun viste meg at hun satte pris på min åpenhet, hun sa hun lærte av den og at det var sterkt gjort. Ordene berører meg fortsatt, på en eller annen måte er de fortsatt aktuelle, det er et innhold i disse ordene, setningene som sier så mye, rommer så mangt, for oss alle. Det skulle ta en del år for at jeg forstod at hun som ga meg dette verset var veldig syk. Hun hadde store problemer og hun strevet voldsomt. Hennes siste tid vet jeg ingenting om, men jeg vet at hun ikke hadde det godt. Hun er her ikke lenger, hun valgte å vandre videre. Det slår meg fra tid til annen at jeg har kjent to mennesker, t

Gatas katt streifer hushjørna Stopper opp Lytter Ser seg rundt Setter seg plutselig ned vasker seg, litt nonchalant Jeg gjør hva jeg vil Bryr meg ikke om andre Å være katt Selvstendig Fri På jakt men likevel tilfreds Sove, lete, nyte Livet som det det er En evig vandring En lettsam historie Bladet vrir seg i vinden Flagrer, snur seg Men henger fast, sterk Sta, tiden er aldri  Kraftig men veik En hånd knuser fort En storm kan rive av Bladets liv likt våres Kraftig, sta, sterk veik, utsatt Sårbar Prisgitt, tiden er nå Hold fast, stå imot Ta imot Stein i veikanten, store Små, kantete, grå Noen kan du trø på Andre skjærer deg Noen lar deg sitte Hvile Mens du henter pusten Ikke alle tar tyngden din Vil være alene  Ønsker, tanker Følelser vi deler Orker vi  Vil vi Vite hva den and

Hei kjære deg. Jeg håper sommeren lever godt med deg, og at dagene er fylt med glede og ro. Det er ikke så lenge til barna våre skal tilbake til skolen etter en lang sommerferie. De skal lukte på nye skolebøker, vise hverandre de nye klærne sine eller det nye penalet. De skal igjen forholde seg til hverdagen med venner, lekser, fritidsaktiviteter og skolen som arbeidsplass. Ferien, friheten, sommeren må på en måte legges bak, og fokuset må snus fremover til semesteret som ligger foran dem. Mange har hatt en underbar sommer med mye som har skjedd. De har opplevd masse, og de har vokst på det. Men noen har ikke opplevd så mye kjekt, de har hatt mange uker fri fra skolen, men de har vært låst i et liv de ikke kunne velge bort. Jeg sier dette, fordi slik hadde jeg det som barn i alle mine ferier. Første dagen etter sommerferien er en dag de fleste unger gleder seg så mye til! Fargestiftene som du skal bruke til å fortelle hva du har gjort hele sommeren. Hvor har du vært? Hvem har du tr

Jag har en syster som heter Lillstrumpan. En vacker, snäll och varm lillasyster. En person som jag har blivit mer och mer glad i ju äldre jag blivit. Som barn tyckte jag hon var en förfärligt plågsam varelse, och hon gick mig totalt på nerverna. Jag körde med henne ända tills hon blev starkare än mig och plötsligt var den som vann slagsmålen. Ända sen hon var 10 och jag 13 har hon varit mig överlägsen i fysisk styrka.  Men hon har ändå alltid varit min lillasyster, som jag har känt ett ansvar för, som jag önskat att jag kunnat skydda, ta hand om, skona. Hon kallar mig för Syster Yster. När jag läser mina gamla dagböcker från långa, ganska olyckliga ungdomsår så är inte alltid min syster så mycket omtalad där. Hon är som en kuliss, en statist. Hon är där, men ändå inte. Men ibland står det att hon ska "sova över" på mitt rum, som låg i andra änden av huset. Det var lite lugnare där. Eller, det var det inte alltid, för mitt rum låg vägg i vägg med garaget, och det var där p

När man sitter under detta trädet och tittar på skönheten runt sig, kan man samla tankarna och finna en skör inre harmoni. Det är hela tiden en fråga om att balansera. På den ena sidan lycka, trygghet, ro. På den andra sidan osäkerhet, vemod. Livet är ett jävligt osäkert lotteri, många drar en skitlott medan andra vinner högsta vinsten. Jag tror jag har dragit en ganska okej lott i detta livet, en lott som med åren har fått ett kraftigt ökat värde. Som började olyckligt, ruttet. Men som har klättrat uppåt, framåt. Steg för steg. Under träden hos mamma, i huset hon har ägt, älskat och tagit hand om i snart 20 år. Konstigt att själen hittar den där sköra balansen just här.    Jag har alltid älskat blåklockor. Efter syrener och kanske peoner är det nog det närmaste fullkommenhet hos en blomma tror jag. Luftig, hög, fri, vacker. Stark- men också så tunn att den lätt bryter för en ond hänsikt. Lätt svajande i försiktig sommarvind, lite nonchalant där den står i gräset. So

Nå er det endelig sommer, luktene springer rett inn i oss og gjennom oss. Legger seg rundt oss som myke solstråler. Sansene har alle antenner ute og jeg nyter hvert minutt med lys, sol, varme og sommer. Samtidig tenker jeg på at det er mange der ute som ikke er like heldige som meg, som ikke kan ta inn over seg alt det nydelige som omgir oss. De som ikke ser meningen med noe av det. Følelsen av kulde, av utenforskap, av fremmedggjøring. At livet ikke helt angår akkurat dem. At de ikke egentlig har en plass her. Jeg vet det er mange som kjenner på disse følelsene, og jeg kan relatere til dem på et svært personlig plan, fordi jeg har også kjent på dem. Og med jevne mellomrom gjør jeg det fortsatt. Å ikke bli sett, hørt, berørt eller lyttet til når du trenger det som aller mest er hjerteskjærende vondt. Så vondt at du som ikke har opplevd det ikke kan sette deg inn i hvordan det er. Følelsen av å ikke være ønsket, av å gå i din egen verden der du står litt på siden av alt som skjer, som e