Lillstrumpan och Syster Yster
Jag har en syster som heter Lillstrumpan. En vacker, snäll och varm lillasyster. En person som jag har blivit mer och mer glad i ju äldre jag blivit. Som barn tyckte jag hon var en förfärligt plågsam varelse, och hon gick mig totalt på nerverna. Jag körde med henne ända tills hon blev starkare än mig och plötsligt var den som vann slagsmålen. Ända sen hon var 10 och jag 13 har hon varit mig överlägsen i fysisk styrka. Men hon har ändå alltid varit min lillasyster, som jag har känt ett ansvar för, som jag önskat att jag kunnat skydda, ta hand om, skona. Hon kallar mig för Syster Yster. När jag läser mina gamla dagböcker från långa, ganska olyckliga ungdomsår så är inte alltid min syster så mycket omtalad där. Hon är som en kuliss, en statist. Hon är där, men ändå inte. Men ibland står det att hon ska "sova över" på mitt rum, som låg i andra änden av huset. Det var lite lugnare där. Eller, det var det inte alltid, för mitt rum låg vägg i vägg med garaget, och det var där p...